argasocialdemokraten.blogg.se

En debattlysten, litterär kamp mot dem nyliberala väderkvarnarna!

Med låglönejobb mot en lyckad integration!

Kategori: Inrikes

 
 
Det Finanspolitiska Rådet, med John Hassler i spetsen, föreslår märkvärdiga åtgärder när det gäller integeration av flyktingarna i Sverige. Dessa väktare av den fria marknadsekonomin, som alltid skriker högt om privatisering, lägre skatter och så lite statlig involvering som möjligt inom näringslivet, kräver nu att staten ska ta sitt ansvar och inte bara skapa "nya slags jobb" utan också att erbjuda dessa till lägre lönenivåer. Resten kan staten stå för i form av bidrag. När det gäller för företagen att kunna spara pengar och skaffa sig billiga arbetare, då får regeringen gärna socialisera lite! Det påminner starkt om f.d. regeringens arbetsmarknadspolitik, där vilket jobb som helst var ett bra jobb. Det är var också denna M regering som födde detta lilla så kallade finanspolitiska rådet, som i själva verket är en grupp ekonomer som har fått för sig att kunna påverka socialpolitiken. Man kunde också kalla dem för näringslivets främsta lobbyorganisation.  

Rådet tycker att man gärna kan få en utbildning, men först ska där finnas ett riktigt jobb. Vad är då ett riktigt jobb i dagens samhälle? Har inte de okvalificerade arbeten minskat rejält under en längre tid nu? Vad ska det vara för slags jobb som nyanlända kommer få? Ska de städa och konkurera ut östeuropeiska städerska, som har en timlön mellan 70 och 100kr, med en ny lägsta lön på...50, eller kanske till och med 40kr i timmen? Och varför ska inte utbildningen prioriteras, när Eurostats statistik visar att det år 2013 var runt 40% av de som är mellan 20 och 24 år gamla och endast har en grundskoleutbildning som var utan arbete? Motsvarande siffra för de med gymnasieutbildning var 16%. I ett modernt samhälle baserar sig arbetsmarknaden på högutbildade resurser, som faktiskt också efterfrågas. Varför då skapa ännu en låginkomstgrupp utan större framtidsåsikter?

Men John Hassler säger det tydligt och klart; invandrarnas integration på arbetsmarknaden ska prioriteras, inte den egentliga, sociala integrationen. Ekonomin går alltså här, så som i så många andra områden, före samhället!  

Hassler menar också att andra yrken inte skulle påverkas av sänkta löner. Men en närmare analys kan avslöja motsatsen. Kolla man på bristyrken som till exempel sjuksköterskor, så kan utvecklingen leda till att bristen leder till en allt större efterfråga. När det sedan övervägs att man även där kan anställa nyanlända människor, så kommer de återigen kräva att lönerna även i denna bransch sänks. På så sätt kan lägre löner snabbt sprida sig till fler och fler branscher.

Vad handlar det hela om då? Är det frågan om att invandrarna ska integreras i samhället, eller om att låglöntagare ska integreras i företagsmiljön? Finanspolitiska rådets expertekonomer har säkert inte glömt vad de har lärt sig på universitetet; prioritet nummer ett för vilket företag som helst är alltid vinstmaximering, inget annat. Men hur ska då människorna integreras socialt? Låga löner minimerar bomöjligheterna, som i sin tur minimerar sociala kontakter till andra delar av samhället. Invandrartäta stadsområden med hög arbetslöshet och låg utbildning har vi redan i Sverige, och redan de har inte kunnat integreras särskilt bra via enkla arbeten och lägre löner! 

Hasslers förslag betyder i grunden att en lön man kan leva på är skadligt för systemet, en lön man inte kan leva på är enligt honom inte det! Det är ett härligt system vi lever i! Vore det inte lönsammare för alla om nyanlända får en ordentlig utbildning, gärna också med krav på integration! Den därmed skapade kvalificerade arbetskraften skulle då i sin tur också tillfredställa arbetsmarknadens behov och även skapar fler skatteintäkter. På längden tjänar alltså både staten och företagen på detta initiativ. Och om företag med en god ekonomisk ställning skulle hjälpa till finansiellt skulle det säkert inte heller skada, men det är nog tyvärr inget acceptabelt, tyvärr. Hur ska chefer och VDer annars får ut sina årliga bonusar? 

Sveriges skuldkultur- en statistisk lustbarhet

Kategori: Allmänt

 
 
 
 2% inflation, det är vår tids stora ekonomiska dröm...och mardröm! 

Därför vägrar riksbanken att höja styrräntan och därför lånas det pengar som aldrig förr...ändå stannar inflationen upp! Hushållens skulder är så höga som aldrig förr, nivån slår även skuldtaket som fanns innan 90-talets bostadsbubbla! 89% av Sveriges BNP, eller med andra ord lite över 3000 miljarder kronor i skulder. Andra siffor visar att svenskarna lånar runt 300% av den disponibla inkomsten, alltså runt tre gånger så mycket som de tjänar varje månad. Det är ju i och för sig inget konstigt, lån är ju oftast av en större summa, avsedda för stora köp som en bil, ett hus eller något annat essentiellt, annars hade man ju inte behövt ta ett lån!

Men, och här kommer jag plågar läsaren med en hel del siffror, det skiljer sig mellan låntagare och låntagare, något som en del rapporter och statistik inte visar vid ett första titt! Problemet sitter i inkomstskillnaderna. När SCB går ut med att svenskarnas skulder relativeras med deras tillgånger, så att den faktiska skuldsättningen, i relation till hushållens finansiella tillgånger enbart utgör 45%, och 175% i relation till den disponibla inkomsten, så ser ju detta inte alls farligt ut; 45% i skulder kan man ju klarar av rätt så lätt. Tyvärr är ju dock denna siffra enbart ett medelvärde av hela hushållssektorn, vilket innebär att höginkomstdelen av samhället påverkar statistiken något enormt! Till exempel så står de 30% som tjänar mest i Sverige för hela 50% av den totala inkomsten. Botten 30% står för blyga 15%, resterande medelsvenskarna får i alla fall ha 35% av kakan. Detta visar hur pass höga inkomstklyftorna egentligen är! Och jämför bottensedimentets 15% av lönekakan, så kan vi jämföra det med toppens 1%, de tjänar nämligen 7%, alltså nästan hälften så mycket som en tredje del av landets befolkning!

Kollar vi sedan på riksbankens senaste rapport om skuldsättningen, så ser vi att de lägsta två inkomstdeciler inte ens når upp till minimilönenivån som ligger omkring 17.000-18.000kr. Den lägsta inkomstgruppen, som utgör 10% av befolkningen (främst arbetslösa och sjuka) tjänar i snitt 110.000kr per år, eller lite mer än 9.000kr per månad, här pratar vi om hushåll, inte individ! Nivå 2 på inkomstskalan, också 10% av befolkningen, tjänar ca 190.000kr per år, eller strax under 16.000kr per månad. Acceptabelt, men ännu inte uppe vid minimilönen! Vid den tredje inkomstgruppen når vi så småningom upp till denna nivå. Dessa 10% av befolkningen tjänar runt 240.000kr per år, eller 20.500kr per månad.

Så, nu har jag babblat om så många siffror här, nu kan vi då sammanfatta det hela lite mer. En tredje del av oss som bor här i Sverige tjänar alltså mindre än 21.000kr per månad, majoriteten av dessa människor tjänar även mindre än så, nämligen under 16.000kr. Denna grupp innehåller allt från arbetslösa, till långtidssjukskrivna, arbetstagare utan fackligt avtal och deltidsarbetare. Nu kommer det intressanta, det är nämligen denna grupp som är allra mest skuldsatt! Nu kommer det ännu fler siffror...den lägsta inkomsttagargrupp har en hushållsskuldkvot på runt 600%, i siffror: runt 750.000kr i skulder, kom ihåg att inkomsten för denna grupp låg på 9.000kr per månad! För inkomstgrupp 2 och 3 är skuldkvoten redan mycket lägre, enbart (!) 350%, respektive 300%. Detta innebär att har ungefär lika höga skulder som de allra fattigaste, men 2 till 2,5 gånger så mycket i disponibel inkomst. Medelklassen har en ungefärlig årslön mellan 280.000 och 480.000kr och har också en skuldkvot på ca 300%. Resterande 30% av höginkomsttagare har en lägre skuldkvot på 250% och ner till 200% för de allra rikaste. Den högsta inkomstdecilen runt 920.000kr, eller runt 77.000kr per månad! 

Nu måste man bara ställa sig frågan, vilka av dessa inkomstgrupper kan ha reala tillgånger på 600% av den disponibla inkomsten. 600% är nämligen den genomsnittliga summan SCB har redovisat för Sverige år 2014. Det är just denna procentsats som gör att den faktiska skuldkvoten enbart är 45%...i genomsnitt. Men hur genomsnittligt blir det när bottenskiktets 30% tjänar två tiondelar av vad samhällets topp 10% tjänar? Och tror någon helt allvarligt att ett hushåll med en årsinkomst på 150.000kr har tillgånger på 900.000kr på sparkontot? Om de skulle ha 6 gånger så mycket sparade pengar som de tjänar per år, varför skulle de då ta ett lån som också är 6 gånger högre än inkomsten?

Hur ska dessa människor någonsin kunna betala av sina skulder, när runt 25% ökar sina lån varje år och runt 40% har en avbetalningstid på mer än 50 år? Och det är baserat på dagens låga räntor! Hur vidrig och girig måste en statsbank och diverse bankföretag vara, när de först spruta ut oändliga summor av billiga pengar mot låginkomsttagare, som oftast har lägre utbildning och är mer mottagliga för konsumentsamhällets äckliga impulsstrategier?  

Tyvärr får man påstå att detta är det bäst möjliga scenariot för storbankerna SEB, Nordea, Swedbank och Handelsbanken. Tack vore en nästan helt avreglerad finansmarknad och en förändrad lagstiftning får bankerna låna ut pengar till mer eller mindre vem som helst. Marginalräntorna höjs hela tiden och riksbanken uppmuntrar det hela med en fortsatt låg styrränta och påståendet att tillväxten måste ske via en fortsatt skuldsättning. Bara om folk köper mer och därmed höjer efterfrågan, så kommer ekonomin och inflationen i gång igen. Detta ska alltså göras via att svenskarna ska skuldsätta sig ännu mer... tillväxt via skuld... är det på allvar? 

 

 

 

 

En gynnsam marknad i svåra ekonomiska tider!

Kategori: Utrikes

 
Det har uppstått ett nödläge i Syrien...US militären har inga bomber kvar! Förra veckan varnades det för tomma arsenaler och tunga röster uppmanade till en ökad vapenproduktion. Bland annat sade Air Force chefen Mark Welsh det följande:
 
"Bara en ökad finansering av anti-terror kriget och en ökad produktion av bomber och raketer kan förbereda oss för en långvarig konfliktsituation." 
 
Plocka man isär det uttalandet lite grann så kan man ganska så enkelt se vad man med denna konflikt i grunden vill åstadkomma. För efter mer än 4 år av konstanta luftangrepp, så har Syrien inte blivit särskilt säkert eller befriat. Landets städer ser nu ut som Berlin eller Stalingrad gjorde 1945, inte så värst inbjudande med andra ord. Fler än 4 miljoner har flytt konflikten och såväl bombregnen, såsom IS styrkorna verkar inte upphöra framöver. 
 
Man vill alltså mer eller mindre säkerställa en långvarig konflikt i regionen, och varför då? Jo, har man tomma lager efter att man har släppt 20.000 bomber och raketer under dem senaste 15 månaderna, då är det helt enkelt en grymt attraktiv marknad för vapenjättarna, och varför då ge upp denna marknad! Dessutom finns det inga som helst mänskliga förluster från den egna sidan, något som det amerikanska, och nu även det europeiska folket inte brukar gilla när det gäller krig någonstans! Det är alltså gynnsamma förhållanden för en långvarig konflikt och nu ska det alltså produceras färska fina bomber, så att man verkligen kan täcka hela det Syriska landet med luftangrepp! 
 
Vapenföretag som Boing, Airbus, Lockheed Martin, ThyssenKrupp eller General Dynamics, har sedan finanskrisens början 2008 ökat sina produktioner med runt 60% och marknanden är en av få som växer rejält. Där har unga människor, utan perspektiv och ambitioner verkligen en bransch att se fram emot! Höga löner, växande exportmarknader, och stigande aktiekurser, är det något mer hjärtat och plånboken kan begära? Bäst har det under fjolåret gått för ryska vapenföretag, de har ökat sin produktion med hela 48%, men USA med sina 38 företag bland världens största 100, är ännu i topp! 
 
Just nu surfar på konflikt- men även på säkerhetsvågen som svämmer över världen. I stort sätt alla västliga nationer har ökat sina terrorhotsnivåer, överallt skärps säkerheten och försvarsutgifterna skjuter i höjden! För att göra det hela ännu mer lukrativt så exporterar västländerna också flitigt till alla möjliga länder, rebellgrupper och, ja, väarför inte, även till en och annan terrorgrupp.
 
Självklart måste det finnas ett hot, annars får man ju skruva ner dem militära utgifterna igen, och hur ska då vapenmarknaden kunna få växa vidare? I denna värld med finansiell nedgång får man bevara dem marknaderna som faktiskt trotsa nedgången!