argasocialdemokraten.blogg.se

En debattlysten, litterär kamp mot dem nyliberala väderkvarnarna!

En blogg som debatterar allt kring det nyliberala hotet mot samhälle, ekonomi, politik och kultur

Kategori: Allmänt

 Allt det som utspelar sig i Europa och i världen är facetter av ett stort krig; kriget mellan de fattiga och de rika. Det är vår tids stora konflikt. Denna blogg kommer handla om just denna konflikt och alla dem facetterna som utgör den. Må det vara Greklandkrisen, konflikterna i Mellanöstern, USA-EU-Ryssland spänningarna, skattepolitiken, bolånebubblor, finanskriser, bank bail-outs, arbetsmarknadspolitiken, utbildningen, eller andra teman, alla dessa kretsar kring den lysande, men ack så självdestruktiva stjärnan som bär namnet Nyliberalism.
 
En mycket känd och mycket, mycket rik man har uttryckt saken mycket träffande;
 
"Absolut finns där en klasskamp mellan de fattiga och de rika, men det är min klass, de rika, som för kampen, och det är min klass, som vinner den!" - Warren Buffett  
 
Warren Buffett, för de som inte känner till honom, är en investerare och affärsman från USA och är en av de fem rikaste männen i världen. Han kallas ibland också för filantrop, något jag inte riktigt skulle kalla honom för. Han sade alltså detta rakt ut år 2006 och sedan dess har klasskampen, eller klyftorna mellan rika och fattiga bara ökat och ökat. Man måste inte vara socialist, kommunist eller marxist för att tycka att något går i absolut fel riktning. Och det är med ett nostalgiskt, socialdemokratiskt öga, fyllt av tårar, jag blickar tillbaka till den äkta socialdemokratin från efterkrigsåren och fram till 70-80talet, den där genialiska keynesiska ekonomin som faktiskt lyckades att förena stat och kapital på ett balanserat och mycket mer rättvist sätt in vi ser idag. 
 
Om vi någonsin kommer hitta tillbaka till denna riktiga, tappra socialdemokratin vet jag tyvärr inte, kanske har vi demokratin redan lämnat bakom oss och lever nu i hyperkapitalismens giriga skuggor, utan att riktigt lägga märke till det. Oavsett så behövs en slags kamp mot väderkvarnarna, även om den inte bär frukt. Om inget annat så är det kanske en eller två som kommer läsa bloggen och för mig är det ett bra sätt att pusta ut. Säger man inte ifrån, så har ens liv och meningen med detta liv redan drunknat i likgiltighetens hav, där det redan finns så många milioner andra själar och där ord och tankar, om något, enbart är tomma höljer som sakta men stadigt sjunker ner och blir ett med bottnets sediment. 
 
 
 

 

 
 
 
Kommentera inlägget här: