argasocialdemokraten.blogg.se

En debattlysten, litterär kamp mot dem nyliberala väderkvarnarna!

Bankernas riskhantering- business as usual!

Kategori: Allmänt

 
 
"Mitt liv är risk", så sade SEBs VD Annika Falkenberg i en intervju i DN. Denna korta mening sammanfattar bankernas beteende till perfektion. 8 år efter vår tids svåraste och mest omfattande ekonomiska kris, som storbanker och investmentbolag hjälpte att fabricera, så agerar banker och investerare precis som före krisen. Men det finns en väldigt viktig skillnad mellan då och nu, idag omsätter bankerna ännu mer pengar och tar ännu större risker. Krisens samtliga tuffa lektioner verkar fullständigt ignoreras av dessa företag.
 
Man komme rihåg dåvarande finansministern Borg, som lade fram stödpaketet på runt 50 miljarder kronor till dem då krisande bankerna. Idén var faktiskt smart av Borg, att låta bankerna betala tillbaka den statliga hjälpen efter krisen, samtidigt som de skulle strama åt den interna ekonomin, så att framtida kriser kan mötas med en större säkerhet. Idag är faktiskt det svenska stödpaketet återbetalt till staten, något som kan anses vara unikt, när inte ens 20% av det stora EU stödpaketet på flera hundra miljarder kronor betalats tillbaka. Facit: skattebetalarna här hemma fick tillbaka sina pengar...denna gång. För att det som Anders Borg för länge sedan sade innebär även en annan sanning om den existerande ekonomiska strukturen; Banker få och ska helt enkelt rekapitaliseras, oavsett orsak. Den borgliga regeringen har under krisåren, kanske medvetet, kanske omedvetet, missat chansen att på nytt reglera, eller till och med förstatliga bankerna efter krisåren 2008-2009. Till och med den så nyliberala amerikanska regeringen har delvis förstatligat landets privata banker, men i Sverige och EU tog man aldrig dessa steg. Varför? För att politiken styrs av bankerna och inte tvärt om. "Rekapitalisering behövs, så att bankerna ska kunna möta framtida kriser", det ekonomiska systemet som vi idag lever i förutsätter alltså att det kommer komma nya kriser. Det accepterar att kriser och ekonomiska sammanbrott är ountvikliga och att de är en del av systemet.
 
Därmed relativerar man dem enorma konsekvenserna som har följt den senaste finanskrisen. Och det hjälper tyvärr inte, när Borg i efterhand skriker åt bankerna att de måste ta sitt ansvar och att de ska växa upp. Varför ska bankerna bry sig, när de har den mätkiga statliga hjälpen bakom sig? Händer det något liknande som under krisåren 08-09, då får storbankerna helt enkelt åter statlig rekapitalisering. Sedan börjar hela teaterföreställning på nytt; klarar sig bankerna, så blir alla nöjda, förutom då delar av befolkningen som får lida av det ekonomiska förfallet. Skulle vissa banker visa sig inte klara sig, då kan staten hjälpa till med ännu fler pengar, eller så får banken helt enkelt gå i konkurs, i vilket fall de rekapitaliserande skattemedlen naturligtvis inte kommer batalas tillbaka till det svenska folket. Tufft, men så går det till i denna kasinokapitalism. Man måste helt enkelt ta risker!
 
 
Och då går vi åter tillbaka till Annika Falkenberg. Sveriges bäst betalda VD har inte bara fått dubbelt så hög lön sedan bankkrisen 2008, som år 2014 uppgick till blyga 15 miljoner (!) kronor, men inte inklusive bonusar, de används inte längre inom finansvärlden...eller rättare sagt själva ordet bonus, idag heter det i stället "förmåner och tilldelning från aktieprogram", hon är också så pass altruistisk och ekonomiskt medveten, så att hennes bank SEB numera bromsa in bolånerallyt. Men på grund av att bolånen är bankernas största inkomstkälla, så nekar man i nuläget enbart 1 av 10 ansökare nya bolån. Detta betyder dock absolut inte att Falkengren, självgod och arrogant, inte poängtera att man faktiskt nobba hela 1 av 10 i dagens DI, fantastiskt! Sakta men säkert når vi lugnare fartvattnen!  
 
Ändå har SEB i fjol haft rekordvinster och delat ut hela 11 miljarder kronor, eller 69% av sin vinst, till aktieägarna. Bankens utdelningsfest finanseras under tiden med helt andra åtgärder. I en artikle i DI, som träffande nog heter "Målen gör det värt att äga aktien", så förklaras hur SEB faktiskt har råd att dela ut mer än halva sin vinst till ägarna; investera mer riskkapital, sälja mer till befintliga kunder och det absolut bästa knepet "färre anställda som gör mer." Mer riskkapital innebär naturligt mer risk och mer trading, att sälja mer till befintliga kunder innebär ännu fler lån till redan skuldsatta privatpersoner och företag och färra anställda som ska göra allt mer arbete talar nog sitt egan tydliga språk. För detta hyllas SEB alltså av diverse medier och ekonomer. 
 
Jag önskar mig tillbaka den tiden, där bankfolket fortfarande hade en låg, ohederlig ställning i samhället, som vanliga och vettiga människor avskydde. Yrket beskrevs på den tiden som pengarutlånare eller pengarbytare, den sista är min personliga favorit. På den tiden fick bankfolket också fortfarande gå in via bakdörren för att komma in i slottet och till de mäktiga. Idag sitter de i självaste slottet, en våning över makthavarna och styr hela cirkuset. Någonting har gått fel mår jag påstå! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: