argasocialdemokraten.blogg.se

En debattlysten, litterär kamp mot dem nyliberala väderkvarnarna!

Skillnaden mellan rik och fattig ökar markant

Kategori: Inrikes

 
 

Det är uppfriskande att se att diverse fackförbund nu tar upp striden mot klasskillnaderna som blir allt större i våra samhällen. Denna affisch kunde man dem senaste veckorna se i min hemstad och de verkar finnas överallt i landet. En mycket enkel metod för att få upp den gemene mannens ögon för sociala och ekonomiska orättvisor. Sänkta lägsta löner skapar jobb och ett bättre liv för fler, hur denna klassiska nyliberala idé inte ska låta paradoxal är för mig en gåta. I teorin kan lägre löner naturligtvis skapa fler jobb, men i vår tid av girighet och maximal profit går denna räkning inte ihop med verkligheten. Realiteten har redan visat oss detta, genom att många företag konstant sparka folk, samtidigt som de ökar sina vinster och höjer aktieutdelningarna till sina rika ägare. Och, som gräddan med passerat bäst före datum på moset, så höjer cheferna sina egna löner och bonusar med jämna mellanrum. Varje år kan vi läsa om "rekordhöga chefslöner", chefslönerna har lyft mot nya "höjder", "så mycket mer får cheferna nästa år"...osv. Glädjerapporterna är många, summorna enorma. Sveriges ekonomi klarar ändå hyffsat väl i dessa tider av kriser, men ändå sparkas det folk till höger och vänster och arbetslösheten sjunker inte. 

Mina vänner, vad vi kan beskåda här är en växande obalans och ökande ekonomiska och sociala klyftor. Änsålänge skulle en sänkning av löner enbart omfatta vissa branscher, men modellen kan snabbt sprida sig till andra branscher och på väldigt kort tid skulle vi då ha avvecklat Sveriges fasta minimilöner, som är basen till ett värdigt liv och till en hållbar försörjning. 

 
Här ser vi på ett underbart och skrämmande sätt hur lönerna för vanliga arbetare och chefsarbetare har förändrats i USA sedan 1978. 5,7% lönehöjning för arbetarna, nästan 727% för CEOs, alltså VDer. I Sverige är skillnaderna inte lika extrema, men ändå chockerande. När man till exempel kan läsa om diverse chefer inom olika företag som på några år har fördubblat sina löner och inte tjänar, men kasserar tvåsiffriga miljonbelopp varje år. Det är nog helt enkelt de som ska gynnas, för det är dessa kategorier av arbetare som gör mest för tillväxten. Inte konstigt att vanliga arbetare, inom industri, sjukvård, utbildning, polis, service och så vidare inte får samma slags stöd och kompensering, för de tar det ju ett helt år att tjäna samma summa som en VD inom finanssektorn, läkemedelsindustrin eller telekommunikation kasserar (tjänar) på en förmiddag. De är helt enkelt för långsamma! Speciellt när dessa lågproducerande arbetare inte höjer sin lön med 10-50% varje år. Skolbarn hamnar i samma kategori: inget tillväxtvärde, inget ekonomiskt stöd. 

Ett annat mycket aktuellt exempel är tyska Lufthansa, som tyska Spiegel skrev två artiklar om förra veckan. Den första handlade om att företaget kommer sparka 2000 anställda, på grund av för höga produktionskostnader och billiglöneländer, dit produktionerna flyttas i stället. Den andra artikeln redovisade Lufthansas rekordomsättning för året 2015, som hamnade på lite mer än 32 miljarder euros, eller runt 300 miljarder kronor. Sedan finanskrisen 2008 har företaget ökat sin årliga omsättning med totalt 100 miljarder kronor. Samtidigt har chefslöner- och bonusar ökat stadigt och verksamheten går så bra som aldrig förr. Ändå förlorar fler och fler arbetare sina jobb. Enbart om lönerna sänks, julbonusarna för anställda stryks och arbetsdagarna förlängs kan företaget håller kvar jobben i Tyskland, annars försvinner de till låglöneländer. Och även om facket går med på denna fatala överenskommelse, så stryker ledningen ändå 600 arbetsplatser. Man vill ju inte att nästa års omsättning blir mindre! Man har också åter börjat med att betala ut en aktieutdelning till sian ägare, härliga tider för investerare.

Om nu systemet hade varit rättvist och gett arbetarna i de fattiga länderna avsevärt högre löner än normen, hade man kunnat diskutera det hela. Men även i dessa länder hålls lönerna mycket låga, skatteflykt förekommer i stor skala och profiten gynnar inte den regionala, och nationella marknaden. Låglöneländer är helt enkelt ännu ett sätt för den ekonomiska eliten att maximera sina vinster, utan någon som helst hänsyn till befolkningarna, varken här hemma eller där borta.

Och då har vi anlänt till dagens situation, där diverse företagsledare och politiker anse det högst obligatoriskt för Sverige att skrota minimilönerna. De nyanlända måste snabbt komma in i arbetslivet. Ja, det måste de, men först måste de kanske lära sig språket, kulturen och vänja sig vid ett helt nytt liv i ett främmande land. En utbildning är nog inte heller fel i längden. Men bara så företagsledarna kan få sina billiga arbetskrafter, så löser sig nog resten. När sedan andra delar av befolkningen också få sina löner kapade eller förlorar sina jobb pga att det finns en hel armé fattiga låglönearbetare, som också vill försörja sig och kommer bli fast i segregationsträsket, ja, då kan man ju skylla på utlänningarna, som har kommit hit för att ta våra jobb och våra pengar! 

Fler sådana initiativ behövs som den på affischen ovan, och fler handlingar än ord kommer nog krävas, om dagens utveckling fortsätter. Frustrationen växer, och vid en viss punkt kommer obalansen inte kunna hålla sig på sina darriga ben längre. Och om ni tycker att det här låter polemiskt, då har ni förstått mig helt rätt. 

 

Kommentera inlägget här: