argasocialdemokraten.blogg.se

En debattlysten, litterär kamp mot dem nyliberala väderkvarnarna!

Kärnkraft och kärndöd

Kategori: Allmänt

"The war started, when people accepted the ideotic principle that peace could be maintained by means of weapons they could not possibly use without committing suicide." - On the Beach, 1959
 
"Wo überyll ist Chernobyl?" - Georg Schramm, tysk satiriker
 
I år är det 30 år sedan katastrofen i ukrainska Chernobyl ägde rum. Ett senare exempel hittar vi i Fukushima, Japan. Året var 2011 och inom EU kunde man höra diverse röster som uttalade sig om kärnkraftens avskaffande. EU kommissionen nöjde sig med en omfattande säkerhetsförbättring av unionens egna 131 kärnreaktorer. Hur säkra de är när något Fukushima-liknande inträffar, är det nog ingen som vet. Ändå hävdar man naturligtvis att säkerheten njuter av den allra högsta prioriteten. Detta är nog också anledningen till EUs nya direktiv om en massiv utbyggnad av kärnkraften i regionen. 14 medlemsländer ska få nya reaktorer fram till år 2025. Förutom i Tyskland, som faktiskt protesterar mot dessa planer, så finns det inga invändningar från andra håll.
 
Nu kan man resonera om olika faktorer som kunde förespråka ett sådant beteende, i alla fall ur en viss synvinkel. Till exempel kan denna extraenergi göra EU mycket mindre beroende av rysk gasimport. Det kan också vara ett snabbt och enkelt, om än ett mycket farligt sätt att bli av med utsläppen från kol- och gasförbränning. Det härligt ironiska i detta sammanhang är att man argumenterar för en ren och säker framtid via en utökad användning av kärnkraft. Hur ren och framförallt säker kärnkraften kan vara har både Chernobyl och Fukushima visat. Faktumet att ingen riktigt vet hur man hanterar kärnavfall är ett annat, lysande (!) exempel.
 
Detta leder mig också till det andra stora problemet med kärnkraften, nämligen att denna energiform är lika med det som krävs för att framställa kärnvapen. Både plutonium och uran används i ett kärnkraftverk. Men båda används också för att göra kärnvapen till massdödande bomber. En vanlig reaktor producerar ca 200kg plutonium per år.
 
På bilden ser vi Harald Agnew, som bär Nagasaki-bomben Fat Mans ca 6 kg plutonium. Dessa 6 kg, varav ca enbart 1kg användes för själva energiutlösningen vid explosionen, dödade fler än 70.000 människor. 6kg, kom ihåg att en reaktor, som sagt, producerar 200kg årligen! Att nu bland andra Obama, Putin och även Trump pratar om en modernisering av kärnvapenförsvaren är nog bara början. Om vi någonsin hittar tillbaka till denna paradoxala försvarsideologi som grundar sig på "pre-emptive strikes" och själva användningen av kärnvapen, så kan vi nog vara säkra på att vi i framtiden inte måste fundera på diverse saker och ting. För då har vi nämligen inget mer att fundera över.
 
Kanske behöver vi ändå ha så mycket kärnkraft som möjligt, så att inte allt plutonium går åt atombomber. Att det existerande plutoniumet också kan falla i terroristernas händer får man nog tyvärr i dagens värld räkna med. I en surrealistisk värld, inte olik vår egen, fast på ett helt annat sätt, så hade det efter kalla krigets slut kanske inte längre vunnits varken kärnkraft, eller kärnvapen. I stället lever vi i den här realiteten med en fredlig forskning som har ledd till massförstörelsevapnens mörkaste härskare. Enligt mig är denna existens minst lika surrealistisk och bisarr.
 
Och en sak är säker, oavsett hur vi använder plutoniumet i en snar eller avlägsen framtid, så är det horribelt mycket att bli av med!

Regeringens inkompetens är massiv

Kategori: Allmänt

 
Man kan ställa sig frågan om den nuvarande svenska regeringen vet vad den sysslar med, men allt för mycket indikerar för en att så inte är fallet. Listan blir allt längre och senast var det Mona Sahlin som hoppade av sin post, efter en rad märkvärdiga händelser kring olika Mp politiker. Inte så att andra partier skulle ha klarat sig bättre; skandalösa, moralfrämmande, fullständigt egoistiska, såväl som ekonomiskt tvivelaktiga statsanställda verkar vara normen i dagens politiska sfär.

Då är det mindre underligt, när folket riktar blicken åt andra politiska läger, som lovar en mer folknära och äkta politik... även om denna sedan kanske skulle visa sig vara av samma slags avskum, kryddat med en hel del nationalistiska och rassistiska faktorer, detta återstår att se. Men faktumet är att den etablerade politiken just nu gör allt för att dessa andra krafter kan komma lyckas i en snar framtid. Som vanligt verkar demokratin avskaffa, eller åtminstone försvaga sig själv, genom idioti och inkompetens.

Ett speciellt fall utgjorde f.d. bostadsministern Mehmed Kaplan. Den viktigaste frågan jag kan komma på är varför en bostadsminister, som är ansvarig för en bransch som just nu står i begrepp att blåsa upp ett av landets största ekonomiska bubblor någonsin, väljer att lägga en majoritet av sin politiska tid på frågor som jämställdhet, feminism, mänskliga rättigheter, och framförallt den politiska och religiösa situationen i Turkiet. Jag hade kanske förväntat mig mer politiskt engagemang och fler beslut vad gäller bostadsbyggandet, bolånemarknaden och bankernas och kreditinstitutionernas inflytelse över den samma.

Kanske är det så att jämställdhetsministern i stället fokuserar på sådana frågor? Man kan inte annat än misstänka att denna svaga politiska representation inom just denna sektor är önskad av finansbranschen. Denna tes får ännu mer styrka av faktumet att en ny bostadsminister ännu inte är i sikte. Enligt Stefan Löfven kan det " dröja länge innan en ny minister är på plats". Och ännu bättre är att bostadsbranschen nu tills vidare sköts av ministrarna för finansmarknaden och näringslivet, alltså de två politiker, som redan har nära band med den branschen som tjänar allra mest på snabbt stigande bopriser och fler lån.

Detta inlägg är en prolog för ett mycket stort och omfattande inlägg om just bostadsbubblan och finanssektorns inbladning. Detta ämne är så pass stort och komplicerat att jag fortfarande läser om det, men inom kort så kan jag säkert komma fram med något!