argasocialdemokraten.blogg.se

En debattlysten, litterär kamp mot dem nyliberala väderkvarnarna!

När min farfar berättade om 30-talet

Kategori: Allmänt

 
 Min farfar Alexander föddes 1910, alltså fortfarande i det tyska kejsarriket. Han fick uppleva både första och andra världskriget och fick sedan leva i DDR, mellan åren 1949 och 1989. Han var gammal socialdemokrat och kunde på 20- och 30-talet tidigt se dem ekonomiska, politiska och sociala mönstren som sedan ledde till Nazityskland. Han blev 90 år och dog år 2005. Redan innan han dog började han se samma slags mönster som fanns då, under denna horribla tiden under nationalsocialisterna. Detta är nu mer än 10 år sedan, mönstren har blivit allt tydligare och det finns allt fler paralleller mellan då och nu. Många gånger berättade farfar för mig hur det var på den tiden, hur fantastiskt det blev med en tysk demokrati under Weimar tiden, som kom direkt efter en så pass lång monarki och första världskriget. Och hur samhället, först sakta, och sedan i en allt snabbare takt förändrades. Många faktorer ledde till högerrevolutionen och till Hitlerdiktaturen, många som finns återigen i dagens värld. 
 
 
Under 1920-talet var världen redan mycket globaliserad, det är många som inte vet det. Naturligtvis var det en helt annan form av globalisering då, det fanns till exempel inget internet eller TV, kommunikationen och medierna fungerade mycket långsammare och transportvägarna var längre och tog längre tid. Ändå fanns det på den tiden öppna gränser, folk kunde resa till andra länder utan att behöva visa sitt pass, man kunde skicka eller köpa varor från hela världen. Ekonomen John M. Keynes hade en kompis i London som, under sin tea time på eftermiddagarna, ringde runt i hela världen och beställde hem alla sorts varor och artiklar...känns bekant detta, en slags gammaldags ebay eller amazon. Tyvärr hade den global-integrerade marknadsekonomin utan gränser också många nackdelar och förlorare, precis som idag. Den liberala ekonomin skapade enorma förmögenheter för den övre klassen, men gjorde samtidigt att många förlorade sina arbeten, hade osäkra arbeten eller hade svårt att kunna upprätthålla sin ekonomi och levnadsstandard. Exakt samma ideologi som då skapade gigantiska ekonomiska och sociala klyftor, klassskillnader och en ekonomisk omfördelning till den rika delen av befolkningen, liberalism, har under 80-talet återuppstått och skapar nu en likadan värld, därav kallar man den för nyliberalism.
 
Att finansvärlden alltså driver fram denna ohållbara globalisering är alltså inget nytt. Och ju liberalare ekonomin blev desto större blev makten och inflytandet av ekonomiska spekulanter och risktagare. Finansliberaliseringen har, då som nu, skapat ett flertal finanskriser, med den dåvarande jättekrisen 1929 och den nuvarande bolånekrisen 2008.
 
Efter kraschen följde en omfattande "nationell komplex", alltså en politisk omorientering mot det högra och ultrahögra. Dels så hade mittenpolitikerna anslutit sig finansvansinnet och dels så hade de regerande helt enkelt ingen kontroll över händelserna längre. Alternativet blev då starka nationalistiska partier, som kom med svaret att vara mot allt som var internationellt. I USA lagstiftande man till och med en invandringsstopp för européer, för att "undvika allt för många europeiska kulturer och europeiska ekonomiska flyktingar". Mina vänner, låter detta inte bekant?
 
År 1931 fanns det till och med redan en slags brexit, när England bestämde sig för att lämna valutaförbundet guldstandard, valutahandeln som länge hade möjligtgjort globaliseringen. England, ett land som länge stödde den liberala globalism, vände nu helt plötsligt ryggen mot denna utveckling och utlöste därmed en kedjereaktion. Låter detta också bekant? Och i stället för att försöka motareta den globala ekonomitrenden, så blev resultatet i stället en nationell trotsreaktion, politiskt och ekonomiskt. Världshandeln kollapsade fullständigt och främst medleklasserna radikaliserades extremt. 
 
Allt detta hände för drygt 90 år sedan, är vi verkligen där igen? Bör vi inte motverka eliternas globaliseringsvansinne tillsammans? Bör vi verkligen skylla på andra länder, andra människor och andra värderingar? När ett globalt system är trasigt, bör man då attackera dem människorna som också måste leva i samma system? Eller bör man i stället attackera systemet själv? Då som nu attackeras också allt som är rationellt och vetenskapligt, allt som heter medier och fakta ersattes i en allt snabbare takt med känslor. 
 
Lär vi oss inte från denna tid, då kan det redan på tisdag, när USA ska rösta fram sin nästa president, vara återigen läge för vulgär nationalism, hat, och en önskan tillbaka till illusionen av en bättre försvunnen tid, som dock i verkligheten skapade så pass mycket elände och brutalitet. Låt oss inte upprepa samma misstag, bara för att vi efter allt det horribla återigen kommer hamna i samma utveckling!