argasocialdemokraten.blogg.se

En debattlysten, litterär kamp mot dem nyliberala väderkvarnarna!

Clinton utgör en stor global säkerhetsrisk

Kategori: Allmänt

 
Häromdagen kunde man läsa att samtliga riksdagsledamöter i Sverige skulle rösta på Hillary Clinton. Det är glädjande att ingen ville öppet stödja Trump, men vi måste ändå ställa oss frågan vilken av dem två som faktiskt utgör en större säkerhetsrisk. Det är illa nog att vi ens måste ställa denna fråga; Trump och Clinton verkar vara två av USA:s sämsta presidentkandidater någonsin. Trump är egentligen inget alternativ alls, gång på gång har han bevisat detta och han verkar helt enkelt inte vara kapabel. Hillary Clinton är ur ett politiskt perspektiv dock ett nästan lika illa alternativ. Inrikespolitiskt är det säkert ingen större fara med Clinton, men det kan resten i världen strunta i, då detta har enbart med USA att göra. Utrikespolitiskt är det dock en helt annan debatt som uppstår och vi i Europa kan helt klart få känna av den politiska konsekvensen som kan uppstå under en president Clinton.

Är det något alls som talar för Trump, så är det hans inställning när det gäller fred och krig i världen. I den punkten, men tyvärr enbart i denna, så hade han faktiskt varit det bättre alternativet för oss alla utanför USA. Clinton är inte bara känd som en hardliner när det gäller utrikespolitik, utan hon har bland annat också yttrat sig om en flygförbudszon över Aleppo i Syrien. Detta ska göras, så att flygbombningarna över staden äntligen upphör och låter som en fredsplan. Tyvärr är det dock snarare en krigsplan, som riskerar en öppen konflikt med både Syrien, och ännu värre, med Ryssland. En flygförbudszon skulle innebära en aktiv militärinblandning från USA:s sida och skulle också betyda att man faktiskt blir tvungen att agera militärt mot ryssarnas flygplan. Detta stavas krig och konsekvensen kan nu verkligen bli ett tredje världskrig. "När det gäller Ryssland i Syrien, så måste USA får en större motvikt i konflikten." Detta sade Clinton för bara några dagar sedan, i samband med uttalandet om flygförbudszonen. 

Och när nu Trump framstår som enda alternativet för ett USA som inte skapa mer global instabilitet, hur pass farlig och fel måste då landets nuvarande utrikes- och geopolitik vara? 

Clinton står för US politikens fortsättning, så som den ser ut idag och kanske ännu värre. Hon är även exakt det, som Trump och sina anhängare ser i henne; det politiska- och ekonomiska etablissemangets förfäktare. Och lika mycket som Trump har bevisat att han inte är en politiker och att han är en ren affärsman, så har Clinton bevisat att hon verkar åt detta etablissemang. Har Trumps förfärliga valkampanj bidragit till att den globala offentligheten totalt ignorerat det hotet som en president Clinton kan utgöra? Eller har vi helt enkelt vant oss vid den amerikanska interventions- och destabiliseringspolitiken? 

Och även om Trump inte är ett alternativ för det Vita Huset från och med november 2016, så är han ändå ett tecken på att någonting har gått väldigt fel i USA och ett rop på något nytt. Även tidningen New York Times har nyligen skrivit det följande: "Trump är den logiska konsekvensen på allt det som är dåligt i USA." 

Någonting måste förändras radikalt, det måste bara finnas rätt man, eller rätt kvinna för att kunna genomföra det!

Björklunds farliga förslag om en stor allians

Kategori: Allmänt

 
Björklunds förslag på en blocköverskridande regering efter nästa riksdagsval är jag mycket kritisk till. Stora koalitioner är aldrig en bra idé och innebär en rad indikatorer som tyder på en demokrati som inte mår särskilt bra. Förövrigt borde kanske inte Jan Björklund tillåtas att göra sådana tunga politiska förslag efter att ha förstört den svenska skolan under det senaste decenniet, men detta bara som en fotnot. 

För det första skulle en stor koalition mellan Sveriges två största riksdagspartier, S och M, betyda att både Socialdemokraterna och Moderaterna skulle delvis överge sina politiska ideologier. Beroende på vilket parti som skulle bli störst, så skulle det andra behöva underkasta sig i en rad olika politiska beslut. Detta skulle i sin tur leda till att partiet skulle förlora ännu fler väljare. En gemensam regering av S och M skulle i praktiken likställa båda partiernas politik, det skulle alltså inte finnas en större ideologisk eller politisk skillnad emellan dem längre.

För det andra borde man kanske inte spela in sig i ett politiskt hörn, utan man bör snarare försöka utveckla och driva fram den egna politiken igen, det är nämligen på så sätt man vinna väljare. Detta gäller främst S och M, alla andra partier är ett politiskt minne blott. Förutom naturligtvis SD, som i stället växer och numera utgör landets tredje största parti. I senaste Sifo-undersökningen fick SD 15,6%. Denna trend kommer hålla i sig och skulle verkligen S och M ingår i en stor koalition och misslyckas med en politisk förändring på en bred front, då kan vi nog snart se att Sverigedemokraterna kliver över 20%. Ett mycket relevant exempel gör Europas mäktigaste land Tyskland, där en stor koalition har orsakat stora politiska, ekonomiska och sociala problem och klyftor. Resultatet är att både Socialdemokraterna (SPD) och den Kristdemokratiska Unionen (CDU), både politiska jättar i Tyskland, har tappat enorma mängder med väljare. De krafterna som har fångat upp allra flest väljare är det högerpopulistiska (om inte högerextrema) Alternative für Deutschland (Afd) och det vänsterpopulistiska partiet (Die Linke). I en rad delstater har inte bara dessa två partier kammat hem allt mellan 10 och 20%, det har också vuxit fram ett regelrätt hat mot den rådande politiken.

I Sverige är vi inte där än, både S och M har under den senaste tiden försiktigt börjat ändra sin politik och detta är tyvärr ibland ett måste, även om inte alla är överens om dessa beslut. Det blir också ett måste när man tittar på partiernas resultat genom tiderna. Moderaterna har enbart tappat mellan 5 och 10%, delvis på grund av att partiet aldrig haft särskilt mycket mer än 30%. Men speciellt Socialdemokraterna har sedan 60-talet praktiskt taget halverat sitt väljarstöd. Vill man inte hamna under 20% i en snar framtid, så blir man helt enkelt tvungen att reagera och att förändras! Det socialdemokratiska välfärdssamhället, som vi hade under 60- och 70-talet finns tyvärr inte kvar i dagens globala- och nyliberala tid. Men man kan alltid omorienteras och på ett jämställt, socialt och rättvist sätt få tillbaka en stor bit av välfärdskakan! 

Detta kräver dock enorma politiska uppoffringarna, även från Moderaternas sida, som ju traditionellt är mer för det marknadsliberala och privatbaserade samhället.

Oavsett S eller M, både är starka mittenpartier som faktiskt har gjort mycket bra för vårt land. Gör inte misstaget att förena dem till en stor koalition och att göra dem till en synonym för svag politik. Förr eller senare kommer det då resoneras att Sverige enbart har ett enda politiskt val; Sverigedemokraterna.