argasocialdemokraten.blogg.se

En debattlysten, litterär kamp mot dem nyliberala väderkvarnarna!

Bankerna fruktar, men verkar ändå vilja ha den...

Kategori: Allmänt

 

 
För någon vecka sedan drog regeringen tillbaka sitt förslag om en finansskatt. Samtidigt som hela det samlade finansväsendet blev upprört när förslaget presenterades, så gav man sig nu lika upprört över regeringens obeslutsamhet vad gäller beslut och lagstiftningar. "Osäkerheten som man skapar slår mot riksbenägenheten och mot investeringsviljan," kunde man läsa i dagens DI. Nu säger jag inte att regeringen alltid har full koll på sina beslutsprocesser, men är det inte lite skenheligt att påstå att regeringen,, utan någon som helst anledning, skulle bara dra tillbaka ett så pass viktigt förslag?

För det första var både skatteverket och konkurrensverket kritiska till förslaget. För det andra, så uppstod det rejäla kritikstormar från företagarnas, och då främst från bankernas håll. Nu vill jag också endast fokusera på just banker och försäkringsbolag och deras verksamheter, inte på företag generellt! 

Svenska bankföreningen kritiserar på följande vis: "Stoppa straffskatten, den är skadlig av flera skäl;

  • försämrad kundservice
  • det blir nödvändigt att omlokalisera delar av verksamheten till utlandet
  • jobben inom branschen skulle bli färre

Min fråga är: gör ni inte redan nu allt det ni listar upp som risker? I Nordeas eller SEBs årsrapporter kan man till exempel läsa att det ska sparas, eller "effektiviseras", genom färre anställda, färre bankkontor, mer självservice och outsourcade tjänster eller jobb i andra länder. Varför ska det sparas? Enligt rapporterna är det för att driva upp vinsterna och för att ständigt kunna höja aktieutdelningarna. Varför har SEB en aktieutdelning på 5,5kr/aktie, eller Nordea, som till och med ger ut 6,20kr/aktie? Är det verkligen nödvändigt att betala ut pengar, bara för att man har investerat pengar i banken? Och hur gynnar detta samhället och välfärden? Det känns som om att finansskatten skulle vara den perfekta täckmanteln för bankernas "effektiviserade" verksamheter. Är det kanske därför de nu är besvikna på att förslaget stoppades?

Vidare undrar jag hur pass mycket bankernas lobbyverksamhet egentligen påverkar den svenska politiken. I en värld, där stora företag har en allt mer beslutsfattande roll i den politiska sfären, är den frågan, enligt mig, legitim.  

En sista fråga kring investeringar och riskkapital, varför är det så att så många privata pensionsfonder går så pass dåliga? Är det högriskkapitalinvesteringar som görs med människornas framtidspengar? Och hur kommer det sig att bankerna fortfarande drar in så pass mycket pengar på bolån, nu när räntorna är så oerhört låga? Kan det till och med vara så att bankernas gynnas av den rådande räntepolitiken? Samtidigt som kundernas spar- eller pensionspengar inte ökar i värde alls längre. 

Om jag läste rätt gjorde Nordea ifjol 36 miljarder kronor i vinster. Samtidigt som vinsterna ökar för varje år och Nordea är nordens största bank, så minskar antalet anställda stadigt, medans aktieutdelningarna ökar lika stadigt. Utlåning till privata hushåll och företag har exploderat, samtidigt som arbetslösheten fortfarande ligger kring 7%. Det känns som om kapitalfördelningen inte riktigt fungerar längre! 

Kommentera inlägget här: